...är en vecka gammalt och jag kan tänka mig att snabbspola fram tiden. Ett nytt år med nya möjligheter....vilka möjligheter då när allt försvann i lågorna som tog mitt hem. Allt var redan piss och pest innan branden, och sedan blev det åt helvete. Sliten, slut, less, urlakad, trasig och ledsen försöker jag varenda jävla dag att överleva, tänk om det istället hette leva. En krasch känns inte långt borta. Kroppen är trött, huvudet fullt av allt och inget på samma gång, minnet är inte det bästa och jag tappar bort mig och tappar tråden och orden i samtal ganska ofta.
Om något händer mig så jag inte längre är vid mina sinnen eller om jag skulle stryka med så finns ett vitt arkiv. Där står det som är värt att veta för de som blir kvar. ⚘
Allt för nu!