Om skosnören och att åldras

Idag packade jag upp väskan jag hade tur och retur Dalarna. Hade glömt att pappa skickat med en liten ifall att jag behöver...ett par skosnören. Min mvb - mycket viktig Björn aka pappa skickade med just det, skosnören ifall jag skulle behöva. Den mannen har för övrigt en välfylld gammal servettlåda med skosnören. Pappa du är ju bäst. ❤️ Och vem vet kanske går snörena på löparskorna av snart och då har jag ju ett par nya att byta till.
 
Hade en fantastiskt fin långweekend hemma igen, tredje resan för året. Denna gång firades mamma som fyllde 80år. En respektingivande ålder, iallafall i vår familj på mammas sida. Det är bara hon, hennes momor Ellen och mammas farbror Ingvar som blivit gamla. Men mamma känns inte så gammal, men 80år är en bit på väg. 
 
Och i januari fyllde pappa 75år. Han är också en bit på väg. Men han känns inte heller så gammal. Kanske för att jag själv är nyligen fyllda 43år, att jag liksom förtränger det där med åldrandet. En dag kommer jag inte längre vara någons barn utan bara lillasyster åt storebror. Men jag hoppas det dröjer många år än, men med ödmjukhet och tacksamhet försöker jag ta till vara på tiden med mor och far. ❤️
 
Allt för nu!
 
Ett par skosnören, ifall jag behöver. Det är också kärlek, på pappas vis. ❤️

Kommentera inlägget här :