Såg inslaget på SVT för några dagar sedan om situationen på mellanstadiet där var fjärde elev upplever att de störs på lektionerna av att andra elever skriker, bråkar och byter plats. Jag jobbar just nu själv på mellanstadiet och kan ju instämma i det som inlaget visade. Det var ett mycket intressant inslag och det säger en hel del om hur vår arbetsmiljö ser ut, både eleveras och vår. Stökiga elever som stökar, stör och förstör lektioner är vardag i yrket och något som vi arbetar med var dag för att få ordning på. Det tar enormt mycket energi att möta elever som är utåtagerande, stökiga och uppkäftiga med ett otrevligt bemötande.
Men vad beror detta på? Det har jag funderat mycket på, och en del kan nog förklaras med att kraven i kunskaper har ökat vilket tidigare slår undan fötterna på våra barn och i synnerhet de som behöver kämpa extra. Våra "obs-klasser" är sedan länge borta där de elever som stökade fick en plats under bestämd tid för att komma till insikt med sitt beteende och få extra stöd i skolarbetet. Samhället ser annorlunda ut nu där allt ska ske i snabb takt - snabba kickar och det är en parallell värld som finns i våra sociala medier där man också ska ingå. Att jämt och ständigt vara uppkopplad och visa sig i framkant tar på krafterna och förflyttar vårt fokus från bildning till att vara "inne och hipp". Respekten för varandra, sig själv och för vuxna har också förändrats. Och givetvis den grundläggande uppfostran som barnen så väl behöver för att vara rustade för ett liv när skolan börjar som sjuåring. Vi vuxna är för upptagna idag för att se våra barn och hur de har det. Det är viktigt att jobba och tjäna pengar, att ha standard och att det ska se bra ut. Men vem ser barnen, smartphones och plattor blir vikgare redskap än boken och myshörnan att krypa upp i tillsammans. Mycket av barnens agerande tror jag kommer sig av bristen på "se mig och hör mig". Och de vet inte hur de ska hantera frustrationen.
Så här tror jag...en lärare med 20+ år i yrket.
Allt för nu!
