Bland det bästa som finns är spontana möten, igår fick jag uppleva ett sådant i Ånge. En man hejade utanför en butik och frågade om jag var från Dalarna. Jag svarade att så är det. Det visade sig att han läser min blogg och öste beröm över min skrivkonst. Alltså jag blev väldigt glad och lite rörd faktiskt. Det blev en ganska lång pratstund. När vi skildes åt tog han mig i armen och sa "Sluta aldrig skriv"! Alltså detta är en form av lycka och uppskattning som är helt obetalbar och ett glädjande ögonblick i stunden. Tack! 💓
Vi hade lite kontakt igen under gårdagen och jag fick författartipset av honom som han nämnde när vi stod och pratade. Spontana möten som dessa kan leda till att man hittar nya bekantskaper och det är en av fördelarna med bo i en liten bygd, det är lättare att prata med folk.
Idag blir det ett pass i min ateljé igen. Jag håller på med ett abstrakt akvarellverk som kommer att få namnet "En sista foxtrot". Inspiration till detta verk är dels min barnsliga förtjusning av att dansa foxtrot samt att höra Bhonus och framför allt Hans sjunga den gamla slagdängan En sista foxtrot, som för övrigt är komponerad av Lalla Hansson om jag har fattat rätt.
Avslutat med några bilder på väg till ateljén, lite lagom lättklädda så inte Lisa Lättkränkt får tokspel. Och så en bild på gårdagens piffade stora ljuslykta.
Förmiddagskaffe är ett måste!
Hänger konst och hänger lite själv också mot väggen.
Det går mot höst, tog fram stora ljuslyktan igår och piffade den med två lager älvdalsporfyr i botten. Och sedan tände jag den och avnjöt ett glas rött i ljusets sken.
Alltför nu!