Tillbaka i Norrland igen på en mer eller mindre blixtvisit. På lördag blir det Höga Kusten och Lövvik med Sture för att se Tomas Ledins bygdespel. Sture skulle egentligen farit med kärestan men hon har tyvärr fått lov att göra en större operation så hon kan inte följa med honom och då gick frågan till mig. Och givetvis tackade jag ja till det, det är med stor ödmjukhet och tacksamhet som jag följer med Sture till Höga Kusten. Det kommer bli en trevlig tripp, det är jag helt övertygad om.
Annars har jag under mina x antal timmar här i Norrland konstaterat att gräset växer värre än ogräs och att det behövs både dammsugas och torkas golv här inne i huset. Trots att ingen bott här på nästan hela sommaren så ser det ut som härk. Och badrummet är dammigt de luxe...hur är det möjligt? Jag har mest stökat med tvätt sedan jag kom tillbaka och laddat över foton och filmer från min senaste resa till Sälenfjällen och avstickaren till Malung i tisdags för att dansa och lyssna till Bhonus.
Bhonus är nog helt klart det bästa dansbandet jag vet och det beror mycket på deras sångare och kapellmästare Hans Östh. Vi har känt varandra i 25 år...tiden går och det är alltid så trevligt att träffas. Det blir snack om nuet, dået och lite annat i livet och en massa goa kramar. Det kändes extra viktigt att fara till Malung i år och främst se hur det var med Hans efter Ulfs hastiga bortgång. Det blev ett kärt återseende verkligen och i augusti far jag ner till Göteborg för att besöka Kulturkalaset där Bhonus också ska spela. Det är jättelänge sedan jag var i Göteborg så det är hög tid att åka dit och då passar ju Kulturkalaset alldeles perfekt. Jag imponeras över hur Hans orkar stå på scenen och framföra låtar som han och vapendragaren Ulf skapat ihop. Det brister ibland för honom och det syns i ögonen att det är tufft - men så mänskligt och starkt att samtidigt våga visa sina känslor. Bhonus gjorde en jättefin spelning i Malung och bjöd på sig själva efter förmåga för det märktes att deras gamla trummis var saknad även om den nya trummisen tog jobbet på största allvar och var mycket seriös. <3
Nu ikväll sitter jag här framför datorn (eftersom jag bloggar i skrivande stund...) och reflekterar över ett glas rött vin kring livet och känner en stor tacksamhet för det jag fått. Tänker mycket på det som min far sade en kväll när vi stod på stegen och rödfärgade uthuset - att man borde vara mer ödmjuk och tacksam för det liv man fått. Att man kommit fram ur två människors möten av alla de möten som sker runt om på jorden. Och han har så rätt min far, det är verkligen viktigt att visa ödmjukhet och tacksamhet både för livet och för det som livet ger oss. Tiden är bara till låns och en dag är dåtiden och våra minnen det enda vi har kvar. Så för livet höjer jag mitt glas och säger -Tack! Och på bästa Lasse Berghagen vis säger jag också - Hej Livet! och känner enorm tacksamhet för att just jag fått komma fram ur två människors möte en gång i tiden.
Ett kärt återseende i tisdags i Malung på Orrskogen folkets park. Den alltid så ödmjuka, godhjärtade och fina Hans. Tack för en trevlig kväll! <3
En ögonblicksbild där det lyser både glädje och spelglädje om dig. Starkt att du orkar spela vidare med ditt band.
En annan ögonblicksbild från i sommar - min pappa, min älskade pappa som just här står och kittar det gamla fönstret på uthuset som vi rödmålat och fixat utvändigt han och jag i sommar. Just denna kväll uttrycker han hur viktigt det är att vara tacksam och ödmjuk inför det liv man fått. Och du har så rätt kära pappa. <3
Allt för nu!