vardagslivetmittilivet.blogg.se

Nu är Ranchen på Landet inredd och klar. Det blev ett hem till slut, mitt nya hem, mitt egna hus som jag köpt. Med slit, svett, blod, tårar, jävulskap, envishet, hjälp av familjen, allvetande skräphögen aka google och en stor portion glädje känner jag mig nöjd med det jag åstadkommit. En 41-årig glad amatör som kan leva med lite färgspill och någon millimeter sned tapetvåd säger nu - Välkommen hem till mig på Ranchen på Landet. 🏡

 

Jag har hittills gjort allt själv i huset, med undantag för ett litet vvs-jobb som Almgrens rör hjälpte till med. Jag har skruvat möbler, tapetserat, målat, satt lister runt ett fönster och golv. Skruvat upp gardinstänger och grejat med luftvärnepumpen. Allt är nya kunskaper förutom målningen och möbelskruvandet. Ett byggproffs skulle se på en gång att det är en glad amatör som varit i farten. Det är inte 100% rakt och rätvinklat överallt, men jag kan leva med det. För JAG har gjort det, jag vågade och det är good enough! Så till den som hade svårt att se mig som husägare, så säger jag kanske får du ompröva ditt uttalande. 😎

 

 

Idag handlar inte inlägget om livet på Ranchen på landet. Idag handlar det om mitt kära Brogård. Åkte hit idag för några dagars återhämtning och rekreation i form träning och läsning. Jag har kört full huggning på Ranchen sedan det blev mitt så inför jobbstarten behövs en paus. 

 

När jag kom fram till Brogård så möttes jag av far ute på gården. Som vanligt bar han in resväskan åt mig. 💕 Mammas lasagne var precis tagen ur ugnen och vi satt oss till bords. Efter middagen småpratade jag med storebror, b la om surfplattor då jag är i köptankar på en sådan. 

 

Efter lite vila så svidade jag om till träningskläder och drog ut på min lilla runda, en hyfsat lätt 3km. Och faktiskt kändes kroppen lätt och formen över förväntan god trots nästan 3 veckors frånvaro från löpningen. 

 

Nu är det dags att avrunda dagen, och det gör jag med att påbörja en ny bok; Galleriet vid vattnet. En bok av Hanna Blixt.

 

 

Allt för nu!