....så svårt att säga hej eller slå till med att vinka?. 😥
Eller stanna till och bara prata lite, ta en kopp kaffe, kanske äta något tillsammans, eller bara höra av sig lite för ro skull?. Det hade jag gjort om jag var du. 💕
Allt för nu!
Hemlängtan 💕
Allt för nu!
Spegelövning
I torsdags på mitt KBT-samtal fick jag i uppgift att utföra en spegelövning. Det kändes något suspekt och lite annorlunda, först slog jag helt bakut men nu har det gått några dagar och jag har iallafall provat att göra denna övning. Valde dock att titta på ett foto av mig själv istället för att stå framför en spegel. Under fem minuter skulle jag göra en analys av den jag ser i spegeln/på bilden i mitt fall. Möta blicken, hålla den kvar och tyst fråga "Vem är du? Därefter betrakta hela ansiktet neutralt som om det vore första gången jag såg mig själv, och sedan berätta tyst för mig själv vad jag ser och beskriva det helt objektivt.
Spegelövning
Vem är du?
Jag är en kvinna på snart 41 år som just nu befinner sig i ett läge i livet där tillvaron i stort känns talanglös. Jag kämpar varenda jävla dag för att överleva, jag brottas med ångest och hjärnspöken. För två månader sedan miste jag allt när mitt hem slukades av lågorna i husbranden i Ånge. Jag flyttade då till Forsön, först tillfälligt hos mina två bästisar J-O & Karin, och sedan till en egen loftlya några hundra meter bort. Innan husbranden och hela mitt hem och identitet gick åt, förlorade jag kärleken till den man som jag helst av allt vill leva tillsammans med. Mer naken än vad jag är nu går det inte att vara, jag har inget som jag behöver försköna eller förställa längre, en stor del av prestationsångesten försvann också i lågorna. Varenda dag hoppas jag på att bilen ska stanna utanför min infart eller köra in på gården så att jag får en liten stund till att börja förklara och visa framsteg för den man jag älskar fortfarande. Eller att mobilen ringer och det är han, eller ett messengerpling och det är från han. Det är så mycket som är så fel, så många antaganden som inte är så som de sett ut eller verkat. Jag älskar honom fortfarande och tänk att få ta små steg framåt tillsammans, varenda dag lever jag på hoppet...en del säger att hoppet är det sista som överger människan...mormor sade alltid att det är hörseln...men jag tror på att det är hoppet....
Vad ser du i spegeln/på bilden?
Personen jag ser på bilden är en kvinna som ser sliten och slut ut. Hennes ögon är trötta och ledsna, hon har en ganska uppgiven blick. Hon påminner om någon jag sett förut, men den kvinnan var gladare och piggare. Vänta, jag ska ta en närmre titt, jo det är hon. Hon som jag sett förut, så spirande glad och sprallig. Nu ser hon ut att vara liten och ensam, hon behöver stöttning och hjälp för det tar på krafterna att vara ensam i allt som ska göras i återuppbyggandet av en tillvaro, en vardag och en identitet. Jag vill hjälpa henne på alla sätt jag kan för ensam är inte stark, inte när man förlorat allt.
Allt för nu!